Screentryck är en av de mest populära och äldsta metoderna för märkning av kläder och textilier. Det möjliggör hållbara, estetiska tryck både på t-shirts, tröjor och väskor samt andra material. I praktiken används två huvudtyper av färger: vattenbaserade färger och plastisol. Även om båda används för samma ändamål skiljer de sig åt i sammansättning, tryckets egenskaper, användarkomfort samt själva tryckprocessen. Valet av rätt teknik beror därför både på den grafiska designen, materialtyp och förväntningar på slutresultatet.
Sammansättning och karaktäristik av färgerna
Den grundläggande skillnaden mellan dessa färger beror redan på deras kemiska sammansättning. Vattenbaserade färger, som namnet antyder, baseras på vatten. Pigmentet tränger delvis in i tygfibrernas struktur, vilket gör att trycket blir en integrerad del av materialet. Plastisolfärger är däremot baserade på PVC, alltså polyvinylklorid. I detta fall tränger färgen inte in i tyget utan stannar på ytan och bildar ett tunt lager.
Denna skillnad påverkar direkt tryckets utseende och känsla. Vattenbaserade färger är praktiskt taget omärkbara vid beröring eller känns väldigt lite. De ger en mild, ofta matt och mycket naturlig effekt. Plastisol bildar däremot ett tydligare lager på materialet. Trycket är visuellt intensivt, ofta något glänsande, men kan även vara mer påtagligt vid beröring.
Tryckets utseende och täckning
När det gäller tryckets estetik har båda teknikerna sina specifika egenskaper. Vattenbaserade färger erbjuder en mer subtil, visuellt „mjuk” effekt. Färgerna är något mindre intensiva, men trycket ser naturligt ut och harmonierar väl med materialets textur.
Plastisol ger däremot mycket saftiga, intensiva färger och stark täckning. Detta är särskilt viktigt vid tryck på mörka tyger. I sådana fall används oftast ett extra vitt underlager som förstärker färgintensiteten i trycket.
Vattenbaserade färger har svårare att täcka mörka material. I dessa fall är det nödvändigt att använda en bleaching-teknik, en speciell kemisk process som tar bort färgämne från tyget för att möjliggöra korrekt färgåtergivning i trycket.
Bärkomfort och materialets andningsförmåga
En av de största fördelarna med vattenbaserade färger är deras höga andningsförmåga. Eftersom pigmentet tränger in i fibrernas struktur bibehåller tyget sin naturliga luftgenomsläpplighet. Trycket är mjukt och praktiskt taget omärkbar, vilket särskilt uppskattas av personer som föredrar bekväma vardagskläder.
För plastisol är situationen annorlunda. Färgskiktet bildar en beläggning på materialytan som begränsar luftgenomsläppligheten. Vid större tryck kan detta påverka bärkomforten.
Tryckens hållbarhet
Båda teknikerna erbjuder god hållbarhet för trycket, men mekanismen bakom hållbarheten är olika. Vid vattenbaserade färger binds pigmentet till tygfibrerna. På så sätt klarar trycket tvätt och användning väl, även om det med tiden kan uppstå en känsla av lätt sprickbildning. Ofta beror detta på tryckets naturliga utseende och appliceringssättet, inte på faktisk skada.
Plastisol bildar en flexibel beläggning som är motståndskraftig mot tvätt vid cirka 30–40°C. Vid långvarig användning kan trycket dock börja spricka eller flaga om plagget används på ett olämpligt och extremt sätt.
Tryckprocessen
Ur tryckeriets perspektiv är plastisolfärger vanligtvis lättare att hantera. De torkar inte i ramen under arbetet, vilket ger operatören mer tid att genomföra trycket och minskar risken för tekniska problem.
Vattenbaserade färger kräver större precision och erfarenhet. De tenderar att torka i ramen, särskilt under längre pauser i tryckandet. Detta kan försvåra arbetet vid mer komplexa projekt och större volymer.
Skillnader uppstår också vid grafiska detaljer. Plastisol fungerar utmärkt vid tunna linjer, tonövergångar och flerv färgsseparationer, även i CMYK-tekniken. Vattenbaserade färger fungerar bättre vid enklare mönster med begränsat antal färger och färre små detaljer.
Möjligheter till specialeffekter
Inom specialeffekter är plastisol klart överlägset. Denna teknik möjliggör en bred palett av dekorativa effekter, som 3D-tryck, puff-effekt, glitter och metallisk glans.
Vattenbaserade färger erbjuder betydligt färre möjligheter inom detta område. Deras främsta fördel är tryckets naturliga utseende och subtila visuella effekt.
Ekologi och miljöaspekter
Ekologiska aspekter blir allt viktigare vid val av teknik. Vattenbaserade färger anses vara mer miljövänliga eftersom de inte innehåller PVC och är vattenbaserade.
Sammanfattning
Det finns inget universellt svar på frågan vilken färg som är bäst. Vattenbaserade färger är utmärkta där det är viktigt med ett naturligt utseende på trycket, materialets mjukhet och produktions karaktär av miljövänlighet. De fungerar bäst på ljusare tyger och enklare grafiska projekt.
Plastisolfärger erbjuder större produktionsflexibilitet. De ger intensiva färger, bra täckning på mörka material och breda möjligheter till specialeffekter. De är även lättare att trycka och mer universella vid komplexa flerv färgsprojekt.
Det slutgiltiga valet av teknik bör därför ta hänsyn till både önskat visuellt resultat, tryckets användningsområde, tygtyp och den grafiska designens karaktär. På så sätt är det möjligt att uppnå den bästa kombinationen av kvalitet, hållbarhet och estetik i trycket.